För dig som vill veta mer om tinnitus.

 

Vårt nervsystem består av en viljemässigt styrd del som reglerar skelettmuskulaturen och en självstyrande del som kallas det autonoma nervsystemet. Det reglerar bland annat kroppens inre funktioner såsom hjärt- och andningsfrekvens, blodtryck, svettning, matsmältning och immunförsvar. Det autonoma nervsystemet kan i sin tur delas upp i två delar som arbetar mot varandra. En del som verkar vid stress (det sympatiska) och en annan som verkar vid avslappning (det parasympatiska). Det sympatiska höjer vakenhetsgraden, hjärt- och andningsfrekvensen samt blodtrycket och sänker aktiviteten i matsmältningsapparaten. Det parasympatiska gör tvärt om. Det finns en tredje nyupptäckt del i det autonoma nervsystemet. Det kallas det polyvagala systemet, eller det sociala systemet som gör det möjlig för oss att interagera med andra på ett väldigt finstämt sätt;  att vi kan lyssna in, tona in på våra medmänniskor då vi känner oss lugna och trygga.
 

Vad händer i kroppen när du får tinnitus?
 

För att svara på det måste det nämnas något om det vanliga lyssnandet och vad olika ljud betyder för oss. Snabba växlingar i lufttrycket får trumhinnan att vibrera. Muskler i mellanörat ställs in för att höra olika ljud. Musklerna påverkar hörselbenens rörelser som leder vidare rörelsen till snäckan i innerörat. Här omvandlas vibrationerna till elektriska impulser av hårcellerna (C:a 40 000). Via hörselnerven förs impulserna till olika delar i hjärnan, som reagerar med olika känslor och till hörselcentret i hjärnbarken som tolkar signalerna som ett ljud som helst är förståeligt och välbekant.
 

Det är en ständig aktivitet i hörselsnäckan, även då det är till synes tyst i omgivningen. Denna aktivitet eller detta brus lägger vi normalt inte märke till på grund av att ljudet filtreras bort innan det når medvetandet. Vissa bakgrundsljud, som trafikbuller, fläktljud och klockors tickande är meningslösa ljud för oss och vi har lärt oss att inte lägga märke till dem. Det kallas att vi habituerat oss till ljudet.
 

Är det för tyst i hörselnerven, på grund av en hörselnedsättning eller att en undvikit yttre ljud, så börjar hörselcentrat förstärka den lilla aktivitet som finns i hörselnerven. Den förstärkningen tros skapa tinnitusljudet enligt en teori.
 

Innan ljudet når medvetandet passerar det ett nätverk av nervbanor, som tolkar och värderar det. Är det ett ovidkommande ljud reagerar vi som sagt inte på det. Är det ett nytt främmande ljud måste hjärnan värdera ljudet och överväga om det föreligger någon fara eller hot i ljudet. Detta för att förbereda kroppen för kamp, flykt eller paralys. Det hänger ihop med våra uråldriga överlevnadsinstinkter – att vara uppmärksam på främmande ljud.
 

Tinnitus kan uppfattas som främmande ljud och hjärnan värderar det. Tankar som väcks är: ”Hur ska jag kunna stå ut med oljudet?”, ”Ska det aldrig bli tyst mer i mitt liv?”, Ska jag orka fortsätta med mitt arbete?”, ”Hur ska jag få tillräckligt med sömn?” Och så vidare. Dessa oroväckande tankar ger upphov till en ökad aktivitet i det sympatiska nervsystemet. Följden blir förhöjd muskelspänning, en förhöjd vakenhetsgrad och en ökad beredskap.
 

Dessa stressreaktioner befäster i sin tur att tinnitus är en fara för livet. Hjärnan kan inte avgöra om det är tinnitus, tankarna eller stressreaktionerna i sig som är det verkliga hotet. Ett ljud som är ett reellt eller potentiellt hot kan hjärnan inte förtränga eller filtrera bort. Är ljudet ett hot, måste vi alltid lägga märke till det och vara på vår vakt mot det. Och på så sätt kan tinnitus aldrig bli ett av de ”tysta” bakgrundsljuden.
 

För att bryta denna onda cirkel, där tinnitus orsakar stress och stressen i sin tur ökar känsligheten för tinnitus, finns olika tillvägagångssätt. Kunskap och information är ett mycket viktigt sätt, ljudstimulering kan vara ett annat. Ytterligare ett sätt är avslappning och mindfulnessträning där stressreaktionerna bryts och upplevelsen av tinnitus blir mer neutral och inte så negativt laddad. Det autonoma nervsystemet går nämligen att påverka till viss del. Det är det som den medvetna uppmärksamhetsträningen syftar till, det vill säga att utan dömande eller värderande lära hjärnan att acceptera ljudet som en ”nonsensljud” eller ett ”skitljud” som jag brukar säga.
 

Helena Löwen-Åberg
Leg specialistfysioterapeut